Min häl har gjort ont av och till i ett par års tid. Nu senaste omgången har det suttit i sedan november. Jag haltar in på Vänersnäshälsan för en prova-på-kväll i neurodynamik.
Lena Bark är en av deltagarna. Hon har fått ihop ett par väninnor med varierande krämpor.
– Jag har varit hos Elin Himmerland förut. Hon är fantastisk. Hon har gjort så att jag kan sova igen på natten, säger Lena.
Elin börjar med att visa bilder på nerver. Hon förklarar att nerverna går från ryggraden ut i hela kroppen och kommer de i kläm vid någon kota så påverkas nerven på samma sätt som en ihopklämd vattenslang.
– Det är som gummisnoddar, säger Elin och visar vad hon har på datorskärmen. En man som går att peka på.
– Har man ont i knät går det att se direkt vilken nerv som är påverkad, säger hon och bjuder in deltagarna att börja prata krämpor.
Den ena kan inte böja sig ner utan att knäna låter som gnisslande ladugårdsdörrar. Den andra har problem med värkande händer och huvud. Stela ryggar, onda ben, knän som gör ont, musarmar, alla kan de ha nytta av neurodynamiken, säger Elin.
Det är alltså inte säkert att problemet sitter där smärtan finns.
– En hälsporre kan ha sin orsak i ländryggen, säger hon och använder mig som exempel. Medan den ena foten placeras på en pall svänger den andra fritt.
– Värk i hälen kan bero på foglossning, träning och felbelastning, säger hon och masserar kotorna S1 och S2 i ländryggen under 30 sekunder.
– Nu får du stå på foten, säger hon och allas blickar riktas mot en häl som alldeles nyss gjorde så ont att den inte gick att belasta. Jag sätter ned den försiktigt. Provar att belasta den helt och ställer mig sedan helt på foten som istället för att göra ont nu känns som den vilar på en mjuk kudde.
– Trollpackan har gjort det igen, säger Lena med glimten i ögat.
Trolleri är det inte.Snarare är neurodynamik en väl beprövad och dokumenterad behandling som Elin i egenskap av sjukgymnast tror på helhjärtat. Ett litet mirakel är det dock för den som blir av med smärtan, om än för en stund.
– Hälsporre är min favorit, den är så lättbehandlad.
– Hur ofta måste man komma hit? undrar en i gruppen.
– Allt mellan en och sex gånger ungefär. Det beror på vad det gäller. En hälsporre kan hända att jag botar direkt, men andra saker tar längre tid. Jag vill i alla fall se resultat på första eller senast andra behandlingen, annars tycker jag att man får fundera över alternativ, säger hon.
Så varför är inte neurodynamiken mer känd?
– Vad jag vet är jag den enda sjukgymnasten i Västra Götalandsregionen som håller på med den här behandlingen. Går du till en ortoped med en ond häl får du ofta lokal behandling. Kanske någon medicin eller behandling med ultraljud och det är så det ser ut på många håll. Neurodynamiken tar hänsyn till hela kroppen. Jag säger aldrig till en patient att de får lära sig leva med smärtan. Det finns alltid något att göra. Neurodynamiken är stor utomlands och på frammarsch i Sverige, säger Elin Himmerland innan vi går, något rakare, därifrån.

Emma Lind