Hunden Foxy är vid ett och ett halvt års ålder van människokännare. När hon har sitt jobbtäcke på sig är hon extra uppmärksam, på sin matte Elin Himmerland som håller i Foxys koppel medan Filippa och Foxy träffas.

– När jag och Foxy utbildade oss till terapihundekipage gjorde vi praktik hos Filippa. Det gick till på samma sätt egentligen. Filippa cirkulerade en stund runt Foxy innan hon blir lugnare och sätter sig ned bredvid henne, säger Elin Himmerland.

Att Filippa kan vara oberäknelig i sina rörelser är något som skrämmer de flesta hundar, men med Foxy är det annorlunda.
– Hon är tränad för att umgås med många olika människor. Det är fantastiskt att se Filippa kunna närma sig en hund och till slut på sitt eget sätt klappa Foxy, något som hon inte har kunnat med andra hundar, säger Elin.

Trivs bland barn

Foxy har träffat på diagnoser som bland annat demens, stroke och ADHD. Hon fungerar som inspiratör när patienten är ointresserad, trött, deprimerad eller uttråkad. Bäst tycker hon det är att jobba med barn.

– Foxy har alltid haft barn runt sig så när vi möter barn blir hon extra glad. Det är roligt att se hur lätt hon anpassar sig efter andra människor. Tillsammans med äldre människor är hon långsam i rörelserna och lugn och bland barn är hon väldigt lekfull. Vi kommunicerar mest ordlöst. Hon förstår mina tecken och vet vad det är som förväntas av henne när hon jobbar. Hon är Hon är en mycket speciell hund, säger Elin.

Foxy lägger huvudet på sned och sätter sig ned när Elin gör en knappt märkbar gest med handen. Uppmärksamt väntar hon på nästa kommando.

När Filippa kommunicerar använder hon också tecken. Filippa är född med en kromosomskada, utvecklingsstörning och autism. Syndromet heter ”Pitt-Hopkins syndrome” och är en ovanlig diagnos.
– När Filippa fick sin diagnos var hon ensam om den i Sverige, säger Filippas mamma Eva Sanz De Velasco.

Uppskattat besök

Kanske är det Foxys ordlösa språk som tilltalar Filippa. När Filippa till slut lägger sig ned framför Foxy och tittar på henne med stadig blick så gör Foxy ingenting. Hon skäller inte, uppmanar inte Filippa att klappa eller ge henne godis. Hon bara tittar, och Filippa tittar tillbaka.

– Vi har en katt men det är klart att vi ibland tänker tanken att vi bör skaffa oss en hund, men vi jobbar båda två och det gäller att hinna med och kunna komma hem på lunch och promenera med den. Därför är vi extra glada när Elin och Foxy kommer på besök. Filippa lärde sig gå ganska sent och första gången hon hoppade jämfota var när hon tränade med Foxy första gången i somras. Det är jätteroligt att se henne göra de här framstegen, säger Eva.